All kommunikation är ett samarbete
Ibland kan man komma på sig själv att gå in i ett möte eller en presentation med inställningen: ”jag ska bara få ur mig det här”, ”jag ska dra mina 35 power point-bilder”, ”jag ska köra min produktdemonstration precis som jag gjort 200 gånger förut”. Känner du igen dig i det? Risken är då stor att ditt budskap, hur välmenande och hur välförberedd du än är, inte går fram. Varför? För att ingen kommunikation har uppstått. Du har fått ur dig det du skulle säga men du har bara kommit halvvägs.
Verklig kommunikation är ett samarbete mellan talaren och lyssnaren, där du som talare skapar reaktioner hos lyssnaren som denne i sin tur förmedlar tillbaka till dig i ett pågående samspel. Bara genom att acceptera denna enkla insikt ökar möjligheten att bli en mycket bättre kommunikatör.
Hur uppstår då kommunikation? Du har säkert varit med om ett ge en presentation som gick väldigt bra. Varför gick den så bra? Förmodligen för att du såg och kände att ditt budskap verkligen gick fram. Du kände dig förstådd och uppskattad, ja mer än så, du kände dig trygg i rollen, vågade vara mer personlig och publiken trivdes i ditt sällskap.
Vad är det som händer på en djupare nivå när en sådan positiv spiral sätts igång? Jo, det ska vi gå in på nu.
Den positiva kommunikationsspiralen
En viktig sak att vara medveten om är att över 50 procent av din kommunikation sker utan ord. Publiken lyssnar uppmärksamt när de ser att du är och engagerad av ditt ämne och det syns framförallt i din kropp och märks även i rösten. Att lyssna är en aktiv handling som vi gör minst lika mycket med ögonen som med öronen. Vi har en medfödd förmåga att omedvetet härma den vi kommunicerar med genom något som kallas spegelneuroner. De finns i våra hjärnor för att vi människor är fullständigt beroende av att veta var vi har varandra känslomässigt. Det innebär att dina lyssnare med sitt ansiktsuttryck säger – vi har 50 muskler bara i ansiktet för att kunna uttrycka detta:
”Jag hör vad du säger.”
”Jag förstår dig.”
”Jag känner för dig” = empati
När du kryddar ditt anförande med inre bilder och metaforer, egna erfarenheter och upplevelser får du automatiskt ett levande och uttrycksfullt kroppsspråk som engagerar din publik. Dina åhörare får något att reagera på och lyssnar och ser uppmärksamt på dig. När du ser och känner detta mår du bra och presentationen känns som en dans. Den positiva spiralen är igång.
Den negativa spiralen
Dessvärre har du kanske också varit med om det motsatta. Det är inte lika behagligt. Din presentation går trögt, publiken verkar ointresserad och tittar bort när du försöker möta deras blick. Du blir nervös och börjar forcera fram ditt budskap eller matar på med ännu fler excel-ark i din Power-Point-presentation varvid responsen blir ännu sämre, du blir otrygg och hela spiralen går neråt. Du får ingen bekräftelse. Och du som hade förberett dig så noga.
Kanske var det just det som var problemet. Att du var för fokuserad på dig själv. God kommunikation handlar om att vara fokuserad på den andre. När vi blir nervösa är det lätt att vi tänker ”Ahh, vad många det är som tittar på mig!” Ibland kan man uppleva det som om man har en dold övervakningskamera som kritiskt granskar oss själva när vi pratar.
Då är det lätt att bli självkritisk.
Om du istället ändrar fokus och tänker ”Det är jag som betraktar er och nu ska ni få höra!” kommer du märka att du både upplevs säkrare och känner dig tryggare.
Var nyfiken på din publik. Ställ frågor till dig själv, Vad har ni för behov? Vad tänker ni när jag säger det här? Känner ni det jag vill att ni ska känna nu? Förstår ni det jag försöker förklara? Osv.
Kanske hade du också för mycket fakta i ditt anförande. Då blir det lätt dött, tråkigt och oengagerade, både för publiken och för dig själv. En anledning till det är att kroppen har svårt att vara med och prata faktaspråk. Händerna vet inte vad de ska säga. Kroppensspråk är ett upplevelsespråk och ett känslospråk. När du beskriver och exemplifierar kan kroppen inte låta bli att vara med och tala. Även om du ska beskriva siffror finns det alltid en verklighet bakom siffrorna som du kan beskriva.
Talarens roll
Låt oss jämföra talarens roll med en reseledares. Reseledarens uppdrag är att få med sig alla resenärer på samma resa, oavsett var de kommer ifrån eller vilka förkunskaper de har. Det är lättare sagt än gjort. Alla i gruppen är olika. Vissa förstår inte varför de ska med på resan, andra hinner förirra sig i dimman innan de har kommit fram och de som tar sig hela vägen i mål vet inte hur de tar sig vidare på egen hand. Bara för att vi har sagt något betyder det inte att alla förstår. Vad krävs för att vi ska motivera andra att lyssna så att de förstår och minns för att därefter vilja och kunna agera på egen hand? Det krävs att vi hjälper våra åhörare genom att få dem känna mer och tänka enklare.
Inspirationsmodellen i nästa kapitel förklarar hur.
